Det må vara barmark, klappstress och magkatarr. Trots det, eller kanske på grund av det, känner jag ändå julstämning. Jag går och nynnar på julmusik och nog pirrar det lite i mig när jag tittar i påsarna med klappar. Inte bara när jag ser sådana med mitt namn, utan även när jag tänker på hur den som får paketet ska reagera.
I går skrev vi klart julkorten. Räkna inte med att de kommer fram innan jul bara. Barnen blir svårare och svårare att fotografera tillsammans. Det klagas på klädval, att granen sticks och att det är varmt. Samtidigt ska den yngsta fram och titta på resultatet av varenda bild. Så man får väl ta det för vad det är; en skev bild av familjen Pantzarvagn.