Jag hittade lusten igen. I över en veckas tid har jag snurrat och velat mellan de olika kuserna. Jag har inte hittat strukturen. På ett teoretiskt plan har den funnits men jag har inte hittat den rent praktiskt. Jag vet hur jag ska göra men jag nyttjar inte min egen kunskap.
Så i dag infann den sig. Femtio minuters plugg, tio minuters paus. Ställ ett larm, följ strömmen. Inga ursäkter. Föreläsning i grafisk teknik avbockad. Första inlämningsuppgiften i den kursen är dessutom klar, så just nu behöver den kursen ingen fokus. Kurslitteraturen (som jag läst ett par gånger innan dessutom är genomgången. Så släpp det, gå vidare.
Och det gjorde jag. I fredags satt jag och svor över inlämningsuppgiften i logistikkursen. Kan ha att göra med att jag inte fick någon studiero hemma. Så i dag insåg jag att deadline är på söndag. Och jag kan omöjligt plugga på helgerna. Vilket innebär att det är tre dagar kvar tills den ska vara klar, denna dag inräknad. Och jag inser att det är så här jag jobbar bäst, under press. Plötsligt förstår jag. Vad de försöker säga i kurslitteraturen, trots fackuttryck på engelska. Vad de vill ha svar på i frågorna, hur jag ska få in egna tankar i texten. Det akademiska tänket om utifrån-perspektiv skiter jag i; mina tankar hamnar i jag-form. För det flyter på. Dumt att hindra orden då.
Och för den som inte förstår referensen till Stella, är det dagens filmtips.