I dag är en sådan där dag som man inte riktigt vet hur man ska bedöma. För min del började den med att Peter kastade sig ur sängen strax innan min väckarklocka ringde. Han hade försovit sig och min klocka var inställd på för svagt ljus (wake up light) så redan där var jag förvirrad.
Efter de vanliga rutinerna kom vi iväg. Ut till bilen, bara några minuter sena. Peter hade Citroënen, jag fick ta Renaulten. In med barn och väskor (idrott för Karl, Tykos vanliga väska och jag skulle till biblioteket och lämna och hämta böcker). Väl i bilen startade den inte Skit. Ringde Peter då den strulat lite innan men till slut startat. "Den funkar fint" sa han. Inte, sa jag och försökte dölja diverse svordomar. Gav upp några minuter senare då batteriet nästan var slut. Ut med väskor, palta på barnen ordentligt och bereda dem för en halvtimmes promenad. Vi kom kanske hundra meter innan en räddande ängel i skåpbil stannade. Japp, så ser de ut ibland. Vi fick skjuts ner till skolan, Karl kom bara ett par minuter sent och Tyko hann äta frukost innan den blev bortdukad. Själv hann jag med bussen till stan och bibliotek.
Man skulle kunna tro att det slutade där. Icke. Vid bytet i Landvetter hoppades jag på ett smaskigt frukosterbjudande på Pressbyrån; det blev en Reztart. På plussidan: nu behöver jag inte testa det igen. Och jag blev mätt en liten stund.
Väl på biblioteket fann jag en av två reserverade böcker. Bok nummer två fanns tack och lov i fler exemplar så upp och ner i trapporna en stund och tillbaka till busshållplatsen. Egentligen skulle jag missat bussen men den var två minuter sen. Ibland har man flyt.
På bussen hann jag slappna av och "glömma" att bilen inte hade startat. Jag valde helt enkelt att skjuta upp problemet tills jag skulle gå av. Normalt står ju bilen och väntar på pendelparkeringen. I dag kunde jag förvisso kliva av ett par hållplatser närmare hemmet men jag fick i stället gå. En halvtimme senare var jag hemma, allt annat än inspirerad till att ta tag i kompletteringar och sena inlämningsuppgifter i grafisk teknik.
Om några timmar gör vi om proceduren. Då ska jag hämta barnen. Peter gör det vanligtvis men han är på kurs. Så lägligt. Just nu väljer jag mellan att gå eller cykla. Går jag slipper jag släpa cykeln hem, cyklar jag går det fortare dit och jag kan lasta väskor på cykeln även om det är drygt att leda den. Vi får väl se.
Denna dag är långt ifrån slut. Vi får se om den hamnar på plus eller minus.
