Jag vill vara en av de vackra kvinnorna som Kat Attack fotograferar. Jag vill ha kroppen att bära upp alla skapelser från Marlies Dekkers. Jag vill anse att det inte är kläderna som gör sig bra på mig, utan jag som gör att kläderna ser bra ut. Jag vill ge utlopp för mina aggressioner utan att skämmas. Jag vill skrika, synas och kännas utan att be om ursäkt. Jag vill ha styrkan hos Shirley Manson som inte hänger upp sig på ålder. Jag vill släppa hämningar som gör att jag hellre gömmer mig, för "inte ska väl jag". Jag vill ha tålamodet att plöja igenom Dostojevskij, Tolstoj och alla tunga böcker som står i bokhyllan och bara väntar. Jag vill snöra på mig rullskridskor/boxningshandskar/whatever och bara ta fart utan rädsla för blåmärken och skrubbsår. Jag vill cykla utan bromsar. Jag vill ha intelligens nog för en magisterexamen. Jag vill skapa avundsjuka och svartsjuka. Jag vill våga hänga i köttkrokar. Jag vill accepteras för den jag är. Jag vill vara breath taking, fuckable och alla fåniga uttryck som inte gör sig på andra språk än engelska. Jag vill ha erfarenhet nog att kunna skapa en bra dos and don´ts-lista för mina barn så de slipper mina fallgropar. Jag vill acceptera mina fallgropar som trots allt härdat mig. Jag vill ha modet att erkänna att jag behöver hjälp.
Jag vill vara vacker, inifrån och ut. Just nu känns det som att den inre förruttnelsen smutsar ner allt. Kanske lyckas jag fånga lite mod i morgon.